tonår

Ligger hemma och är sjuk. Feber och förkylning. Inte alls välkommet. Hade verkligen behövt pengarna ist för att förlora på karensdag Pendlar mellan sängen och soffan idag, men en kopp kaffe . kaffet är för en illusion av att bli piggare.

Eric kom hm tidigare idag, han blir alltid nervös när jag är hemma. Det har vari så sedan jag blev sjukskriven för några år sedan med utmattningsdepression.

Eric.. min son har blivit stor. fyller 16 om några veckor. Jag känner mig vilsen i mitt föräldraskap. Vilket får mig att längta tillbaka när de var små.
Har svårt att nå min son ibland. eller ganska ofta. Han tycker att jag mest tjatar. Men är det inte det tonåringar gör ? Det är mycket intrenets värld och spelets värld som fångar han nu. Han är autistiskt så han söker sig inte ut som andra tonåringar gör. Det jag har läst om tonår o autism säger att de vänder sig ännu mer till hemmet , den trygga o välbekanta. Hur kan jag utmana honom att tycka annat är roligt än spelandet ? o framförallt hur får jag honom förstå att man måste bemästra en rad omotiverade o tråkiga saker . även om man inte vill. Vuxen.. snart vuxen,
Fick många goda råd och info vad som gäller när han blir vuxen. var som en sten släppte från mina axlar. eller sten? snarare ett berg. Det finns insatser för Eric o unga vuxna med samma problematik.
Men hur möter jag honom nu. eller är det en del av frigörelsen. att han inte bara stänger in sig i sitt rum utan hela världen ? så där som autistiska kan.
Andra dagar är han mer öppen och vi pratar om saker som är roliga intressanta och skojar med varandra

min lillplutt blir oxå tonåring i år. sjukt att tiden bara rinnr iväg. vi har en nära o god relation idag. kommer den blir mer hålig ju mer i tonåren han kommer ?

jag kanske har svårt att bara hitta min nya roll, lika vilsen som när man stod där med sin nyfödda på armen.