Sarasbloggis

Rastslöheten kryper i kroppen. Försöker fördriva tiden. Längtan och saknaden blir påtaglig ikväll. Huvudet är full av tankar och minnen, minnen som får mig att le. Jag tänkte mig att jag skulle sakna men att tiden ändå skulle rulla på ganska fort, så som den brukar. Jag tänkte då antagligen när han var borta en hel månad. Men antar att jag gick på gamla referenser.
Jag tänker på honom och undrar hur han har det, vad han hittar på för äventyr, vad han tänker och allt det där andra. Men antar och tar lite för givet att han har det jäkligt gött där borta i värmen :)

Jag har vant mig att vara ifrån honom om veckorna (visst längtar jag efter honom då med) , men nu börjar verkligen jag sakna hans närhet. kramarna, kyssarna och att få somna                                                                 och vakna bredvid honom.