julafton

så är julhelgen över, den gick med stormsteg och nu är det vardag igen. Julkänsla fick jag aldrig och handen på hjärtat var det den klenaste julen på länge. På julafton saknade jag pojkarna så det gjorde riktigt ont.

Eric hade utbrott efter utbrott julaftons morgon Jag kunde inte nå honom och det gjorde ont. När jag satt i bilen mot strömstad insåg jag att jag inte riktigt insett vidden av Erics situation eller i alla fall vågat acceptera det fullt upp och jag undrar om jag inte har för stora krav med honom. Jag har vårt att släppa att det aldrig kan bli som "vanligt". vilket jag måste göra om det ska bli bra för honom och lillebror. Och jag har ångest att jag inte kan ge Isak den uppmärksamhet han behöver. När jag var tvungen att lugna eric p julaftonmorgon var jag tvungen att flertalet gånger be Isak lämna oss ifred... och det gör ont i mig att han fick vara ensam när han bara ville ha sällskap och närhet Jag försöker verkligen ... men känner mej så ensam i detta.

I bilen mot strömstad ringde jag T och i bakgrunden hörde jag att det var kaos. Och hela julen var tydligen förstörd var det någon som sa... där var droppen ochnär Thore tittade på mej o undrade om hur jag mådde brast det och det var skönt med mamma o bröder som trösta. Jag hade lätt kunna tagit pojkarna, om det bara var jobbigt hade jag kunnat haft dem.... Klumpen i magen försvann inte på hela dagen och thore gick o kramade på mej hela dagen vilket kändes skönt.

Jag firade jul i strömstad hos min lillasyster Anna och hennes familj ( cornelia 4 , saga 2 och hennes man fredrik). Mamma, thore nicke var där. Pappa och Richard och fredriks föräldrar. Det var god mat och godis och massa mys . Och jag och mamma sov i sagas rum över natten.