tungt

få saker är så tunga och tar energi som när man ska förklara och berätta om allt där hemma. Hur saker fungerar eller rättare saker som inte fungerar. Det gör lika ont i hjärtat varje gång när man ska prata om det som är svårt och vad min son har problem med. Vad han behöver och varför man arbetar på ett visst sätt.
men man berättar sällan om det som är bra eller känslan av att inte räcka till. Känslan av att inte bli förstådd av omvärlden och dess hårda dömande ord och blickar. blandat med sorgen som finns det när man har ett barn med ett funktionshinder... ett funktionshinder som inte syns utsidan.
Energin är slut och ledsamhet över att avlastning är någon som inte finns i varken min eller Tonys värld. Att ringa en barnvakt är så gott som omöjligt ,( som tur är har jag haft min cim när de dragit ihop sig med en del kvällsmöten).
vi har bara varandra och det är svårt att dela på barnen därför. för den tid som man är barnfri är helt nödvändig för att överleva känns det som emellan åt. för att orka med att hitta nya stadegier, ta stider, myndighetskontakter o allt