Jag har i nuläget mycket tankar i min kropp som beror på känslor och ibland viss oro. förnuftet och förståndet säger åt mig att backa några steg och bara låta saker gro. Jag känner mig ensam just nu och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av känslan. Den finns där trots det finns människor i min närhet. Det känns som om jag är lite ensam med mina funderingar ibland och därmed även känslor. vilket leder till nedstämdhet och idag är en riktigt skitdag inombords känns det som.
Kanske gör jag saker onödigt komplicerade, antagligen. Men var gömmer man den där känslan. Hur gör ni när ni stänger av och slutar fundera?
Det är mycket funderingar kring mitt liv och hur det blev och hur jag vill leva. Jag har inte så stora drömmar och önskningar i mitt liv, som många andra bara tar för givet att det bara händer. I mitt liv händer det bara inte , drömmar och mål är ett evigt kämpande att nå. funderingar krig de val jag gör, kommer det leda till det liv jag vill leva eller rinner tiden bara iväg. Jag känner mig gammal och leva ett annat typ av liv när jag var 30. I alla fall inte arbetslös & ensamstående , vilket gör att jag känner mig misslyckad. Det känns som livet rinner ifrån mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar