mitt liv kom emellan och det tog tid innan jag kunde träffa dig. du svarade inte i telefon , men jag skickade sms. Även om inte orken eller tide fanns där för fysiska besök så trode jag i min enfalld att skickade jag sms så visste du att jag tänkte på dig, och jag trodde att du visste var du hade fel. Men fel jag hade, du hade mer krav på mig än så. tillslut fick jag inte prata med dig alls ännu minde komma o säga hej. jag hade ínga krav på att du skulle ringa mig, inga att du ens skulle svara när jag ringde dej.
Det känns orättvist... mitt liv kan oxå bli kaotiskt...
Men idag accepterar jag läget, har slutat läsa din blogg. men ni finns kvar i hjärtat och jag önskar all lycka i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar