minne

Igår kväll, när jag låg i sängen kom ett minne fram. Det bara ploppa fram utan att jag tvinga fram det. Det kanske var för någon månad sedan. Jag var ledsen och hade knallat hem till Jenni. Vi satt i hennes kök, lillasyster mia var oxå där. Mia satt vid köksbordet mitt emot mig och jenni brevid. Winston stod i Jennis knä och prövade sina små ben. Tårar kom från mina ögon och lite ilska rån min mun. Jenni och mia tröstade. Winston tittade på mig och pratade på sitt vis och log från öra till öra. Han var så söt så man glömde att vara ledsen och kunde bara le åt Jennis tok bebis. Så fin var han. Det gjorde ont igår kväll när jag även insåg att man inte kommer få se han leende igen.