Vardag???

Det är konstigt hur det är vardag igen och världen forsätter som inget har hänt. Medan allt har stått still för oss under helgen. Kan inte påstå att man är på topp på vfu:n (praktiken) och har lite dåligt samvete att jag bara forsätter mitt liv. Å andra sidan skulle jag bli knäpp att gått ensam hemma, skönt att tänka på något annat en stund, låtsas att det kommer bli bra. Att det blir som vanligt igen. Men det kommer över mig, att det är verkligt och det gör så ont att jag nästan inte vågar känna efter. Och jag vill göra så mycket för J och D. Men vet inte hur och känner att jag inte räcker till. Min fina J som ALLTID ställt upp för mig i vått och torrt. Jag vill göra samma för henne, men vet inte hur.