Det är torsdag imorgon. Tiden gick och imorgon är det torsdag. Jag har sett fram emot detta länge men ibland blir det inte alltid som man planerat och det spelar lixom ingen roll om ingen bär skulden till att saker inte blir som man tänkt sig. För besvikelsen kommer ändå... en besvikelse som medför tomhet och lite ledsamkänsla i kroppen.
Ännu finns det hopp att det går att lösa. Men jag är som jag är och det är lika bra att tänka det värsta scenariot. annars blir besvikelsen bara ännu större. Men hoppet finns där ändå, och jag vill inte ge upp... inte än.. inte förren imorgon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar