Det har inte blivit så mycket bloggande i veckan. Orken och lusten har inte funnits där. Energin går på sparlåga på någotvis. Det är som man slappnar av oxå på någotvis. Börja släppa tanken att sträva hårt efter att vara en familj som alla andra. Vi slipper kämpa ensama och undra varför det inte fungerar för oss. Vi kämpar så hårt dagligen, men ändå skakar människor omkring oss på huvudet och suckar över våra jobbiga ungar , som vi inte kan uppfostra. Men på sätt så fick man nu svart och vitt på att vi kämpar hårt och 10 gånger mer än en vanlig famlij. Känns samtidigt så orättvist att det bara flyter allt för de flesta.
Jag tycker det är jobbigast när vi inte är hemma och möter oförståelse , både bland främmande men även hos de som står än nära.
Sedan har man en lillebror som alltid kommer ikläm.. vilket leder till att han alltid söker uppmärksamhet. mina tankar går att han behöver avlastning från storebror och få vara ensam med sina föräldrar , och ha full uppmärksamhet. Men Jag och Tony har mest bara varandra att luta på... annan barnvakt är ytterst sällsynt. Jo älskade bröder, kära syster ställer dock alltid upp i vått och torrt. Men annars är det svårt av olika anledningar, därför är vår relation (min o tonys) extra viktig. Hade inte klarat detta ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar