Ibland skämtar jag om att jag säljer honom billigt på blocket, eller jag att jag sliter sönder mitt hår. För just så känns det när det är som värst. När han har sitt tredje utbrott och han skriker sparkar och säger fula ord...
Men det är bara jag som får känna så där..och möjligtvis hans pappa. För denna biten av vår pojke är liten. Egentligen är han världens goaste. I skolan är han en god kamrat och är en mönster elev. Det kanske inte låter så mycket att vara stolt o lättad över. Men med allt trassel men en autistisk storebror , så är det en enorm lättad. Och det allra viktigaste.. att han trivs där.
Han är kramig min lille skit, och vi kan kramas i soffan o prata om viktiga saker, jag gillar hans tankar. Men numera kramas vi i smyg. då ingen se.... för lite töntigt kan det kanske vara. haha
Trots de nästa typ har hjäl varandra så är storebror viktig, när det verkligen gäller så är han den mysigaste brodern. Hjälper honom att stå upp mot de som är elaka mot sin bror eller berättar det för mig för han har en önskan att han ska må bra.
Det är bara det att det inte alltid lätt att vara bror till ett syskon som kräver så mycket extra och då kan det behövas skrik och gap för att han oxå ska synas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar