Jag har aldrig känt att jag passar in i de ramar som samhället har gett. Annolunda udda eller jag vet inte. När jag var liten var jag den sk tönten och utanför gemenskapen i skolan och klassen. Att det var trasliga hemförhållanden gjorde inte saken lättare. utfrysningen under grundskoletiden visade sig i att jag inte visste hur man skulle passa in i en större grupp med jämnåriga och när man inte vet vilka socialakoder som gäller så blir man blyg ...
Jag blev äldre och valde en annan väg mot de allra flesta i min ålder och blev mamma vid 19.
Idag lever jag inte heller ett Svensson liv, och det är ibland helt tillåtet att se ner på mig eller min levnadsstil. Värst är tjejer i min ålder.. oftast nyblivna mammor med åsikter hur allt ska vara. som om alla ska följa samma mall.
Jag gillar mitt liv, men ibland vill jag oxå bara vara vanlig. som alla andra. Jag vill vara självständig. Men ibland vore det skönt om inte all ekonomisk börda låg på mig. skiter det sig.. då skiter det sig verkligen. jag har ingen att gå till. eller avlastning med kidsen när man går på knäna... men det är oftast bara att bita ihop.
Jag kan visst önska mig ett Svensson liv emellan åt. Ett familjeliv, ett tryggt arbete och tryggt socialt nätverk.( men att passa in i några ramar och mallar känns inte vidare frestande)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar