torsdag 9 augusti 2012

sjukskriven

Jag har varit sjukskriven sedan slutet av maj. pga av utmattningsdepression . Ett tillstånd som är svårt att förklara för omvärlden. Det som hände för mig var en psykisk trötthet som inte går att sova bort, tanksprid och glömsk. svårt att koncentrera sig, även de lättaste saker. gråtmild och de läskiga att man blev likgiltig till livet. hade ingen dödslängtan men ingen livslust heller. Det var så att jag tillslut glömde vad som gjorde mig glad .

De första veckorna undersjukskrivningen orkade jag inget alls. satt mest bara i soffan och kollade på någon serie på datorn. om jag ens gjorde det. timmar kunde flyga förbi då man bara satt där och inte gjorde något alls . tiduppfattningen fanns inte.
Det gick inte komma upp ur sängen på morgonen. de gick bara inte. kroppen kändes tung och man mådde illa. ibland kallsvettades man. förrutom detta drabbades man utav ångest. Man får svårt att andas och hjärtat slår hårt hårt.. och en oro sprider sig i kroppen. en obehaglig känsla som var helt outhärdlig. Jag visste inte var jag skulle göra av mig själv .
allt detta utan jag visste varför jag var sådan här. jag kunde inte peka på någon händelse eller situation som hade fått bägaren att rinna över.

Jag har haft de allra bästa vännerna. elin som jag gång på gång ställde in besök och träffar. just för orken inte fans. aldrig tog hon illa upp. Sandra som förstod mig utan jag behövde berätta så mycket, cim som bärde mig  många gånger och höll mig över ytan.. liza som man bara kunde vara sig själv med. Jag är lyckligt lottad

nu börjar jag gå mot bätter vägen. de där jobbiga dagarna kommer emellanåt. men det är inte varje dag längre. ångesten är mindre. äter dock medicin emot det.
och jag kan känna glädje till livet igen
dessvärre måste jag dock vara försiktig. för änns så länge kan de rasa igen ....

1 kommentar:

  1. Är så ledsen för att du har hämnat i detta helvete. Det är något jag inte önskar att någon ska behöva gå igenom. Du har satt ord på mina känslor med det du skrev, precis så har jag mått men jag fick en lättare variant gång nummer två. Känner så med dig och önskar att jag kunde vara där mer för dig men det är ganska svårt när man är så långt bort. Ta hand om dig finaste Sara. Älskar dig! <3 /Ida

    SvaraRadera