världens bästa jobb

Det var tre månader jag satt mot bussen, vinden blåste kalla vindar och även om solen lyser så känns det att det är höst i luften. När jag stigit av bussen i skara och går den välkända vägen mot jobbet, pirrar det lite i magen. Massa funderingar och det känns som man börjar ett helt nytt arbete.

Jag tog emot med öppna armar. Kollegor kom o gav en kram , de som jag inte arbetade med just för dagen stack i huvudet på min avdelning och sa hej. Har nog världens bästa arbetsplats och jag blev rörd att de brydde sig.

Så träffade jag våra kottar. Oj vad de blivit stora. tex en flicka som precis hade lärt sig gå och var mer eller mindre bebis i utseendet. Hon hade sträckt på sig och blivit en liten tjej. Halva barngruppen har gått över till de avd med äldre barn. De ska jag hälsa på imorgon. 

Det innebär oxå att halva barngruppen är ny, nya små individer som jag ska lära känna. Några av barnen kände igen mig. Och det värmde. De äldsta är ju födda -10 och då är tre månader länge. 

Jag lämnade min arbets plats med ett leende , men fyra timmar är dock lite. Men är nog det jag kan hantera. Nu är jag trött och orklös. Ställde in en promenad med Elin. Och eftersom jag även har världens bästa vänner så förstod hon och vi gör ett nytt försök imorgon.

Väntar på bussen
idag