Fick ett tråkigt besked idag. Min lillasyster ringde och berättade. Är lite chockad och med en lite klump i bröstet. beskedet medförde sig fler olika känslor.
Min farmor är sjuk, hon ligger på sjukhus. leukemi.. eller blodcancer. Ett läskigt ord.
Besviken att det var lillasyster och inte att pappa hade stake nog att dela med sig av det som hänt. Det gör ont i sig. Jag borde inte bli förvånad. såsom han "glömde" bjuda mig till sin 45 års fest.. för ett exempel
Eller att han varken hade tid att delta på min student eller när jag fyllde 18 . ( jag var naiv och bjöd honom... han kom inte)
Ledsen för jag inte träffat farmor på några år. Ledsen att jag knappt vågat prata med henne . Sedan den där nyårsnatten, något som inte borde hända. ändå hände. en polisanmälan
min familj försökte skydda mig. Svårt att skydda någon som inte vill bli skyddad dock. helt upp och ner. Men det var så de kändes då.
I alla fall. av någon anledning tog de beslutet att berätta för alla. Och jag kände mig sviken att jag inte själv fick välja vem jag ville skulle veta. Alla kan inte hantera det.
Pappa kunde inte det. Vi pratade helt enkelt inte om det. Farmor... ja jag visste inte vad jag skulle säga till henne och hon visste inte hur hon skulle vara emot mig. Gud jag önskar att de var mitt val.. att jag fock berätta.. OM jag hade velat de.
<3
SvaraRadera