Erics operation

uppvaket, Fotograf: Tony Franzén

Vi for till Skövde tidigt denna morgon, Med Eric bak i bilen. Han mådde lite illa av bilfärden, han är ju åksjuk min lille kille. Vi åkte mot kss för att han skulle opereras, hans skelning skulle korrigeras. Efter att ha besökt ögon från 2 års ålder var det slutligen dags.
Jag upplevde personalen som arbetade denna dag som något positiv, de var noga att prata med Eric istället för över huvudet på honom. Det säger en del om barnsynen. De förklarade noga varje steg för honom, vad de gjorde och varför och vad som händer sedan. Jag fick följa med honom när han skulle sövas, Jag tror Tony lät mig göra det, trots han var lite sugen själv ( det tackar jag för). Eric var så duktig och under masken försvann han bort i djupsömn. Eric såg så liten ut där på operationsbordet. operationen tog 1½ timme och sedan väntade timmar vid uppvaket. Eric låg och sov så hjälplös i sin säng och när han vaknade hade han ONT i ögat. Trots han vaknade dröjde det innan vi fick åka hem, han var fortfarande slö av morfinet . På darriga ben fick Eric sätta sig i en rullstol för att åka hem. kss är stort och ibland kan vägen till bilen kännas lång. Men innan blev det stopp på fiket och Tony bjöd på lite smörgåsar och fika. Hans kärlek till Eric syntes i hans ögon, och det var mysig känsla att observera detta.

Det var verkligen skönt att Tony var med. För en gång skull hängde inta bara allt på mig, jag hade ett starkt stöd att luta mig mot. Det var härligt att känna att uppleva detta tillsammans med någon som älskar Eric lika mycket som jag. Vi delade oron. Jag upplevde samtalen vi hade medan vi väntade på vår son skulle vakna som trevliga och "lätta" (kommer inte på något bättre ord) . Ensam hade det varit jobbigt, jag var mer nervös och orolig än väntat, ex när vi skulle komma tillbaka.. var rädd att han skulle vakna innan vi var där. Han tog tag i det och kollade om han var klar. Det kändes skönt. Jag är annars van att stå ensam, ensam stark???

nu ska det gräddas våfflor till min trötte son