Så har jag och Tony varit och besök den skola som skall bli Erics nya efter sportlovet. Och ännu vet jag inte hur det känns. Väljer vi verkligen rätt nu, vad kommer Eric tycka om att släppa E som är tryggheten i skolvärlden. Hon som jag tror är anledningen han är lugn o trygg när det gäller skolan just nu.
Första intrycket var att skolan är isolerad, från omvärlden och hur ska han då fungera i den riktiga världen. En annan oro är brist på jämnåriga... de flesta är högstadiebarn... Hur ska man bli bättre i sociala sammanhang när man inte utsätts för det?
Samtidigt kan det vara jag som tänker fyrkantigt, kanske är det jag som inte riktigt kommit över sorgen om hans diagnos ännu.
För det som kändes bra var att hon vi pratade med visste vad vi pratade om, möts av förståelse o kompetens. Jag /vi förklarade orosmoment kring vår son eller hur han kan vara och hon anteckningar och hittade genast lösningar. Det kändes samtidigt att han inte var så annorlunda utan en i mängden här.
Så det kanske blir bra ändå..tillslut....
Hoppas att det kommer lösa för er,det är tufft beslut.Jätte söt bild på Eric när han var liten.Lika söt som lillebror och sin lilla mamma *ler* Hoppas att vi kan träffas snart och vi kanske även har lite skvaller och komma med eller vi får se vad det kan bli men en massa "mamma" prat blir det i allafall
SvaraRaderakram