älskade små

Det har vart kaos i veckan, många utmaningar och mycket stoj. Trots att jag nästan slitit bort allt hår så saknar jag dem nu, mina skit ungar. Det spelar ingen roll hu stor utmaning de må vara emellan åt. Jag älskar dem . Igår märktes det så tydligt hur ett litet slarv från min sida kan få stora konsekvenser. Jag glömde berätta för Min stora hur dagen skulle se ut, när vi sedan skulle ner till stan utbröt kaos och jag fick vara snäll och vänta ut utbrottet tills han vara lugn. Det är ingen idé att bli arg eller jaga upp sig, då blir vara situationen värre och det tar längre tid. Men det tar på krafterna så igår var jag helt slut. Men nu saknar jag dem. känns lite tomt