villkorslös kärlek

För mig en ogrundad anledning, kanske var jag inte tillräckligt tydlig i förväg när tv spelet skulle stängas av för att kvällmaten skulle ta vid, eller så hade han en helt annan plan i huvudet hur kvällen skulle se ut än den jag hade. Han hade för några timmar sedan kommit hem från sin mormor och i humöret var han lättretlig o högljud när han pratade. Han hörde det nog inte själv, för han tittade oförstående på mig när jag bad honom sänka rösten ett par gånger. Så eldade till ordentligt och dunder och brak var utbrottet ett faktum, Det var länge sedan det var på denna nivå. Han fick gå upp på rummet, det hördes ljudliga skrik, vrål och div dunkar där uppe. Själv skulle jag bara varva ned så jag kan vara så lugn, så lugn och bara låta utbrottet hans få rinna av oss båda. Jag var inte lugn till en början, trött vilket leder att man blir frustrerad och arg. inte idag, orkar inte. Jag finner lugnet och går upp mot rummet , utbrottet är högljugt i höga vrål sparkar och skrik när jag öppnar dörren, hans blick är långt långt borta. Jag håller fast min son medan han sparkar, river, nyps, slåss så fort han vrider sig ur mitt grepp. Han är stark, mycket stark. Det är ingen liten kille längre. Jag håller honom hårt, det gör inte ont, men ju mer han pressar emot hårdare får man hålla. Jag säger inget, det eldrar bara på utbrottet mer. Det är inte läge att diskutera. Det kommer en tid för det med. Men pussar honom i håret emellanåt, För att visa honom att jag älskar honom, vi kämpar mot utbrottet tillsamans. Tillslut slappnar han av mer och mer och för att avbryta honom helt killar jag honom på magen och han skrattar. Det är våran signal att det är över. Jag tar honom i mitt knä, som han vore liten, vi kramas och jag berättar att jag älskar honom , det spelar ingen roll hur jobbiga utbrotten är så älskar jag dig ,säger jag. han säger inget och låter sig kramas. Vi pratar lite om varför det blev som det blev. När vi går ned i trappan är han lugn, glad och som vanligt igen. Och han är redo för kvällsmat. Min arm är fotfarande öm, han har blivit stor och stark ,....min fina älskade pojke... som jag alltid är så orolig över.